I går kväll gick jag hem genom stan vid sjutiden. Det hade blivit nästan mörkt när jag passerade ett upplyst fönster i bottenvåningen av vad som såg ut att vara en kontorsfastighet. Där satt en grupp människor runt ett bord, kaffekoppar , pennor och paper framför sig och en whiteboard i ena hörnet. Jag kunde inte låta bli att stanna till och kunde då se att det pågick ett personalmöte, med verksamhetsplanering på programmet. Diskussionen såg ut att vara livlig, man gestikulerade och skrattade.
Det slog mig hur typiskt denna scen är för vårt arbetsliv och för det svenska ledarskapet. Så sitter grupper över hela landet tillsammans med sin chef, på förskolor och annonsbyråer, på vårdavdelningar och tidningsredaktioner.
Som chef kunde jag ibland bli irriterad på att allt skulle förankras och processas, vi är många otåliga som valt chefsyrket! Men nu i efterhand ser jag kraften i dessa möten, där medarbetare satsar sitt engagemang och sin kunskap för att göra sitt yttersta för verksamheten. Det gör mig stolt över det svenska ledarskapet, så långt ifrån "peka med hela handen" och ordergivning.
Annika Elias
Ordförande i Ledarna
torsdag 22 oktober 2009
söndag 18 oktober 2009
All insyn är inte av ondo
I söndagens Svd skriver TCO en debattartikel om övervakning på jobbet och riskerna för att ett alltmer spårbart liv inskränker individens rätt till privatliv. Det är lätt att dela oron, men det är också lätt att se ett problem med alltför långt gående inskränkning i arbetsgivarens rätt att ha insyn i de anställdas datortrafik.
Som chef är du ansvarig för att medarbetarnas tid och kompetens används för att nå det resultat som företaget önskar och som de faktiskt betalar lön för. Du är också ansvarig för att se till att ingen med hjälp av datorer eller på annat sätt använder sin arbetstid till att ta del av eller sprida värderingar som strider mot företagets grundläggande etik.
Att man i god ordning och med respekt både för den enskilde och arbetsplatsens kultur och värderingar lägger fast vad som är acceptabelt - och önskvärt - beteende är inte ett intrång i privatlivet.
Självklart ska alla människors rätt till personlig integritet värnas i det längsta, men lika självklart är det att en chef gärna vill vara informerad om vad medarbetarna har för sig på arbetstid.
Annika Elias
Ordförande i Ledarna
Som chef är du ansvarig för att medarbetarnas tid och kompetens används för att nå det resultat som företaget önskar och som de faktiskt betalar lön för. Du är också ansvarig för att se till att ingen med hjälp av datorer eller på annat sätt använder sin arbetstid till att ta del av eller sprida värderingar som strider mot företagets grundläggande etik.
Att man i god ordning och med respekt både för den enskilde och arbetsplatsens kultur och värderingar lägger fast vad som är acceptabelt - och önskvärt - beteende är inte ett intrång i privatlivet.
Självklart ska alla människors rätt till personlig integritet värnas i det längsta, men lika självklart är det att en chef gärna vill vara informerad om vad medarbetarna har för sig på arbetstid.
Annika Elias
Ordförande i Ledarna
tisdag 13 oktober 2009
Är gammal äldst?
En egendomlig diskussion pågår just kring vem som helst bör ställas utanför arbetsmarknaden i lågkonjunktur.
Sven-Otto Littorin har uttalat sig om att det ur samhällets synpunkt är bättre att unga människor blir uppsagda om det råder arbetsbrist. Redan detta uttalande är egendomligt. Om man betraktar det ur samhällets perspektiv borde väl unga människor, med av samhället betald, färsk utbildning rimligtvis vara de mest värdefulla? Och om man nu inte bara tänker på pengar, kan man också fundera över vad det kostar i form av tappade sugar och förlorat livsmod för en ung människa att gå arbetslös mellan korta påhugg.
Urban Bäckström på Svenskt näringsliv kontrar med att om företagen bara får reglera anställningarna själva så kommer plötsligt nya jobb uppstå (genom uralstring?)och problemet försvinna av sig själv.
Det självklara är att det inte är enklare eller lättare för någon att bli utan jobb, vare sig du är gammal eller ung, med kort eller lång arbetslivserfarenhet bakom dig. Det svåra, som ingen vågar ta i, är att det är dags för oss parter på arbetsmarknaden att försöka hitta ett nytt system för anställningstrygghet som kan fungera i Sverige år 2009 and beyond!
Annika Elias
Ordförande i Ledarna
Sven-Otto Littorin har uttalat sig om att det ur samhällets synpunkt är bättre att unga människor blir uppsagda om det råder arbetsbrist. Redan detta uttalande är egendomligt. Om man betraktar det ur samhällets perspektiv borde väl unga människor, med av samhället betald, färsk utbildning rimligtvis vara de mest värdefulla? Och om man nu inte bara tänker på pengar, kan man också fundera över vad det kostar i form av tappade sugar och förlorat livsmod för en ung människa att gå arbetslös mellan korta påhugg.
Urban Bäckström på Svenskt näringsliv kontrar med att om företagen bara får reglera anställningarna själva så kommer plötsligt nya jobb uppstå (genom uralstring?)och problemet försvinna av sig själv.
Det självklara är att det inte är enklare eller lättare för någon att bli utan jobb, vare sig du är gammal eller ung, med kort eller lång arbetslivserfarenhet bakom dig. Det svåra, som ingen vågar ta i, är att det är dags för oss parter på arbetsmarknaden att försöka hitta ett nytt system för anställningstrygghet som kan fungera i Sverige år 2009 and beyond!
Annika Elias
Ordförande i Ledarna
fredag 9 oktober 2009
En välmotiverad bonus!
Bra resultat ska ge bra lön,och varför inte i form av bonus! Så länge bonussystemet är tydligt och transparent och syftar till ett uthålligt resultat.
För mig är det självklart att en vd som tar ansvar för att rekrytera de mest kompetenta personerna till sin ledning, och i det arbetet klarar av att skaka av sig gamla fördomar och verkligen fokusera på lämplighet - ja en sådan vd ska såklart ha ersättning för sin framsynthet och kanske också för sitt mod!
Investors vd Börje Ekholm säger i DN i torsdags apropå att han får bonus om han lyckas öka andelen kvinnor på chefsposter i företaget:
- I ett långsiktigt perspektiv tror jag dock att lönsamhet sammanfaller med om rätt person är på rätt plats vid rätt tidpunkt. Då är det självklart att rekryteringsbasen ska vara 100 procent av mänskligheten, inte 50 procent.
Äntligen någon som har förstått att bra chefer kan se ut hur som helst, och de bästa är inte nödvändigtvis de som vd ser när han tittar sig i spegeln på morgonen.
Rädslan för felaktig bonus får inte ta över och skymma det faktum att rörlig ersättning, rätt utformad och öppet redovisad är en starkt incitament för att få människor att prestera utöver det vanliga.
Länk till artikeln i Veckans Affärer
Annika Elias
Ordförande i Ledarna
För mig är det självklart att en vd som tar ansvar för att rekrytera de mest kompetenta personerna till sin ledning, och i det arbetet klarar av att skaka av sig gamla fördomar och verkligen fokusera på lämplighet - ja en sådan vd ska såklart ha ersättning för sin framsynthet och kanske också för sitt mod!
Investors vd Börje Ekholm säger i DN i torsdags apropå att han får bonus om han lyckas öka andelen kvinnor på chefsposter i företaget:
- I ett långsiktigt perspektiv tror jag dock att lönsamhet sammanfaller med om rätt person är på rätt plats vid rätt tidpunkt. Då är det självklart att rekryteringsbasen ska vara 100 procent av mänskligheten, inte 50 procent.
Äntligen någon som har förstått att bra chefer kan se ut hur som helst, och de bästa är inte nödvändigtvis de som vd ser när han tittar sig i spegeln på morgonen.
Rädslan för felaktig bonus får inte ta över och skymma det faktum att rörlig ersättning, rätt utformad och öppet redovisad är en starkt incitament för att få människor att prestera utöver det vanliga.
Länk till artikeln i Veckans Affärer
Annika Elias
Ordförande i Ledarna
onsdag 7 oktober 2009
Tystnaden
Riktigt bra ögonöppnare måste komma utifrån, det är tydligt efter Anders Mildners krönika i Svd idag. Bara från utsidan kan man se problemet med slutenheten i den fackliga världen.
Jag kommer ihåg när jag tidigt i min fackliga bana (2002) frågade varför vi inte kunde lägga ut styrelsens protokoll på hemsidan, så att det fåtal medlemmar som trots allt är intresserade av vad vi håller på med snabbt och enkelt kan få tillgång till information. Och kanske också -hemska tanke - kommentera något! Det blev panik i leden.
Då var det otänkbart, men nu har vi bestämt oss för att lägga ut alla styrelsens handlingar, både före och efter möten. Och vi kommer utveckla forum för att i anslutning till detta föra dialog med våra medlemmar - och hoppas på att de vill prata med oss! Ledarnas största risk är att vi förlorar kontakt med medlemmrna, och även om inte våra medlemmar, cheferna, är särskilt unga så har de ont om tid och behov av enkla och tydliga vägar för kommunikation.
Tystnad och kontroll över information har alltid givit en känsla av makt. Att den känslan är falsk får vi kvitto på nu, då unga vänder ryggen till otidsenliga och hemlighetsfulla strukturer och väljer att kanalisera sitt engagemang någon annanstans. Vem är förloraren?
Annika Elias
Ordförande i Ledarna
Jag kommer ihåg när jag tidigt i min fackliga bana (2002) frågade varför vi inte kunde lägga ut styrelsens protokoll på hemsidan, så att det fåtal medlemmar som trots allt är intresserade av vad vi håller på med snabbt och enkelt kan få tillgång till information. Och kanske också -hemska tanke - kommentera något! Det blev panik i leden.
Då var det otänkbart, men nu har vi bestämt oss för att lägga ut alla styrelsens handlingar, både före och efter möten. Och vi kommer utveckla forum för att i anslutning till detta föra dialog med våra medlemmar - och hoppas på att de vill prata med oss! Ledarnas största risk är att vi förlorar kontakt med medlemmrna, och även om inte våra medlemmar, cheferna, är särskilt unga så har de ont om tid och behov av enkla och tydliga vägar för kommunikation.
Tystnad och kontroll över information har alltid givit en känsla av makt. Att den känslan är falsk får vi kvitto på nu, då unga vänder ryggen till otidsenliga och hemlighetsfulla strukturer och väljer att kanalisera sitt engagemang någon annanstans. Vem är förloraren?
Annika Elias
Ordförande i Ledarna
fredag 2 oktober 2009
Kvotering har inget med kompetens att göra
Ekonomifakta publicerade nyss den sorgliga statistiken över andelen kvinnliga chefer per sektor. Under perioden 2001-2007 har ökningen varit ett par procent, och större delen av den står kommun och landsting för. Inom privat sektor är fortfarande andelen kvinnliga chefer bara strax över tjugo procent. Samtidigt visar en rapport att trettio stora detaljhandelsföretag har ledningsgrupper som består till två tredjedelar män och endast två av dessa företag har en kvinnlig vd.
Kort sagt händer det absolut ingenting när det gäller att i praktiken erkänna mäns och kvinnors lika goda förmåga att leda och utveckla företag.
De unga kvinnor som till äventyrs vill lägga sin kraft och sin förmåga på en chefskarriär vet redan från början att de sannolikt aldrig kommer nå toppen. De behöver bara titta på den högsta ledningen, bolagens styrelser, för att få klart för sig att könskvoteringen är benhård och den har inget med kompetens att göra.
För hur ska man annars förklara det faktum att endast ett fåtal av Sveriges skickligaste kvinnor erbjudits en plats i styrelserna, medan män med långt mindre kompetens upprätthåller poster inte bara i en utan i ett flertal styrelser samtidigt.
För det kan väl inte vara så illa som Birgitta Johansson-Hedberg sade i en artikel i DI i veckan "man ska komma ihåg att det här är den enda arbetsmarknad som finns för manliga direktörer som går i pension tidigt".
Kompetens någon?
Annika Elias
Ordförande i Ledarna
Kort sagt händer det absolut ingenting när det gäller att i praktiken erkänna mäns och kvinnors lika goda förmåga att leda och utveckla företag.
De unga kvinnor som till äventyrs vill lägga sin kraft och sin förmåga på en chefskarriär vet redan från början att de sannolikt aldrig kommer nå toppen. De behöver bara titta på den högsta ledningen, bolagens styrelser, för att få klart för sig att könskvoteringen är benhård och den har inget med kompetens att göra.
För hur ska man annars förklara det faktum att endast ett fåtal av Sveriges skickligaste kvinnor erbjudits en plats i styrelserna, medan män med långt mindre kompetens upprätthåller poster inte bara i en utan i ett flertal styrelser samtidigt.
För det kan väl inte vara så illa som Birgitta Johansson-Hedberg sade i en artikel i DI i veckan "man ska komma ihåg att det här är den enda arbetsmarknad som finns för manliga direktörer som går i pension tidigt".
Kompetens någon?
Annika Elias
Ordförande i Ledarna
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
