En rättvis sak

I vissa konflikter kan man känna tveksamhet, både om det berättigade att ta entydig ställning för den ena sidan och inför att faktiskt hota med stridsåtgärder. Eftersom tredje man alltid blir drabbad på något sätt, måste man vara väldigt säker på sin sak för att våga löpa linan fullt ut. Så säker är jag i konflikten om sjöbefälens pensionsavtal.

Det är mycket tråkigt om semester- och arbetsresor med färjetrafiken skulle drabbas i påsk, och jag hoppas att problemet ska vara löst innan dess. Men skulle det trots allt bli nödvändigt måste skulden för det läggas på vår arbetsgivarmotpart.

Offra privatlivet

Cheferna i handelsflottan har ett tufft uppdrag. Hur många av oss skulle vara beredda att offra familjeliv och socialt liv för att arbeta hemifrån långa perioder? Inte kunna följa med barnen på fotbollsträning, gå på en kvällskurs eller delta i umgängesliv. Dessutom jobba långa dagar i tuff arbetsmiljö och leda stora, mångkulturella arbetsgrupper i en miljö där risk och säkerhet är ständigt i fokus.

Betalat för att gå i pension

För att kunna gå i pension i rimlig ålder (60 år) slöt sjöbefälen för många år sedan ett bindande avtal med sina arbetsgivare. Man kom överens om att cheferna skulle avstå en del av löneutrymmet för att kunna gå iland lite tidigare.

Detta avtal sviker nu arbetsgivarna genom att ensidigt och utan erbjudande om förhandling säga upp avtalet. Att sjöbefälen under många år redan betalat till sin egen pension låtsas man inte om.

Chefer har alltid ett tufft uppdrag med stort ansvar. I vissa branscher är det ännu större. Därför är det rimligt att sjöbefäl, brandbefäl och andra yrkesgrupper med ett stort personligt ansvar ges möjlighet att lämna yrkeslivet tidigare än andra.

Annika Elias
Ordförande i Ledarna