Känsliga saker

DN uppmärksammar just nu i en artikelserie vår problematiska relation till alkohol och hur man ska få människor "i svängen" att dricka mindre och smartare. Svenska Dagbladet berättar på söndagen om WHOs världsomspännande kampanj för att minska alkoloholrelaterad ohälsa.

Frågan om alkohol finns på varje chefs skrivbord förr eller senare, och är en av de känsligaste saker man kan ta upp med en medarbetare. Det börjar oftast med funderingar runt sjukfrånvaro, dålig ekonomi och historier som inte riktigt hänger ihop. Fortsätter med arbetskamraternas välmenande antydningar och allt sämre prestationer. Till slut måste man konfrontera personen.

Ibland kan det här förloppet gå snabbt, men det är inte heller ovanligt att det kan pågå i flera år.

Det svåra samtalet

Väl framme vid det svåra samtalet måste chefen vara beredd på att mötas av förnekanden, ilska och aggressioner och ganska ofta en hänvisning till att detta hör till privatlivet.

Men det finns ingen väg runt, chefen har ett ansvar att ställa frågan. Både för arbetsplatsens bästa, men framförallt för medarbetaren som behöver stöd för att våga se sanningen: jag dricker för mycket.

Jag har aldrig mött en chef som ångrat sig att man tagit steget. Jag har däremot mött många som sagt att man borde tagit tag i problemet långt tidigare. Svårt och obehagligt, javisst, men en av de frågor där chefens agerande verkligen kan göra skillnad.

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Varför denna upprördhet?

Redan några timmar efter det att morgontidningarna nått ut i landet var SvD webb full av kommentarer till moderaternas utspel i jämställdhetsfrågan. Det ena hätskare än det andra.

Vad är det som gör just denna frågan så otroligt laddad?

Det kan i alla fall inte vara debattartikeln i sig. Den innehåller en rad mycket modesta målsättningar om mäns och kvinnors lika förutsättningar på arbetsmarknaden och i näringslivet. Mycket få människor i Sverige tycker väl att det ska vara skillnad?

Jag tror att det vi ser från moderat håll, där talespersonerna är människor i lägre medelåldern, bottnar i en förvåning när man upptäcker att de officiella värderingar som vi lärt ut i förskolor och skolor är ihåliga, och stämmer dåligt med verkligheten i yrkeslivet.

Där stofiler från företagsvärlden tillåts stå oemotsagda när man hävdar att Sveriges kvinnor är inkompetenta och att endast män duger till att styra Sveriges företag.

Jag hoppas att vi - när upprördheten lagt sig - kan föra en riktig diskussion om vägen mot ett jämställt näringsliv. Till gagn för den enskilde individen, man såväl som kvinna, och för Sveriges företag och förvaltningar.

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

SvD Brännpunkt: Jämställdhet är en fråga om frihet

Det börjar med chefen

Att invandrare har svårt att få jobb i Sverige vet vi alla. Allra svårast har högutbildade invandrare med examen från hemlandet att få ett jobb som motsvarar deras kompetens.

Det har funnits många förslag till åtgärder, hitintills ingen som har lyckats lösa knuten.

SNS välfärdsrapport

Men det finns en faktor som vi vet har stor betydelse för rekryteringen, nämligen chefen. I SNS välfärdsrapport som publicerades innan jul visar två Uppsalaforskare på sambandet mellan mixade arbetsplatser och chefen.
Chefer som själva är invandrare tenderar att rekrytera mindre fördomsfullt, att sätta kompetens framför efternamn. Samma sak gäller för kvinnor som är chefer, de prioriterar ofta mångfald i sina arbetsgrupper framför likriktning.

Så ett råd till de företag och förvaltningar som faktiskt vill utnyttja den kompetensresurs som finns hos våra invandare: Se till att börja med chefen!

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Läs mer på Ledarnas webbplats: Chefer kan öka integrationen.

Morgondagens ledarskap

Vad är det för fel på ledarskapet? undrar chefredaktör Anna Körnung i sin blogg på Veckans affärer, och efterlyser ett kraftfullt, osjälviskt ledarskap som kan rädda världen undan klimatkris och ekonomiska bakslag. Varför tycks dagens toppledare bara vara intresserade av bonusar och av att berika sig själva?

Anna Körnung vill se ett nytt ledarideal, människor som drivs av andra faktorer än de som misslyckades i Köpenhamn:ledare med mod och framtidstro, intresserade av sakfrågor och inte av bara av sin egen plånbok.

Jag kan känna med henne, vi var många som tappade sugen efter Köpenhamn och som har ledsnat på orimliga bonusar som ska betalas med lånta pengar.

Ledarpersonligheter

Men allt är inte mörkt. De ledarpersonligheter som enligt Anna Körnung lyser med sin frånvaro på toppen, finns det många av bland Sveriges chefer.

Jag möter dagligen chefer som brinner för sin verksamhet, sitt uppdrag och sina medarbetare. Som har hela den framtidstro och det glödande engagemang du efterlyser Anna, fast då handlar det om förskolan, bilverkstaden eller webbyrån. Chefer som arbetar långa dagar till låg lön och som tar sitt ansvar varje dag.

Det kanske är där vi ska söka rollmodellerna för framtidens toppchefer?


Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Ljuset i tunneln

Moderaterna har - hedersamt nog - gjort en helomvändning i frågan om jämställda bolagsstyrelser och vägen dit. I en artikel i Veckans Affärer säger Per Schlingman att kvotering kan vara ett nödvändigt verktyg för att rättställa de missförhållanden som finns i bolagsstyrelserna för Sveriges företag.

Kvotering

Visserligen nöjer man sig med att hota med kvotering om man inte på frivillig väg kommer tillrätta med problemen till 2014. Men hot har prövats och befunnits verkningfullt förr, av andra politiker i helt andra regeringar i början av decenniet.

Men det mest glädjande är inte främst att Per Schlingman nämner kvotering som ett alternativ, utan att han och moderaterna har förstått problemet med att "kvinnor har mindre makt, tjänar mindre, äger mindre och alla konsekvenser som följer därav". Först när kompetens, och inte kön, är det som avgör lämpligheten för chefs- och styrelseuppdrag, kommer Sverige att utnyttja sin fulla potential.


Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Schlingmann: 2014 blir det kvotering - artikel i Veckans Affärer

Om Schlingmann och kvotering - artikel i Veckans Affärer

Experterna om kvotering - artikel i Veckans Affärer

Ett föränderligt ledarskap

Jag träffade delar av chefsklubben på Volvo personvagnar igår. Samtalet handlade givetvis om kineser, amerikaner och en hel del Hisingsbor.

Vi kom att diskutera vilka förväntningar man kan ha när det gäller ledarskapet, i samband med att ett företag säljs till en ägare med helt annan kulturell bakgrund.

De flesta i gruppen hade varit med redan när Ford som ny ägare lovade att det "svenska" ledarskapet skulle gälla på Volvo, och tvingats uppleva snabba och ganska brutala förändringar. Ny syn på lönebildning för chefer och förändrad nomenklatur för chefsbefattningar är ett par av de mest påtagliga förändringarna.

Hur ser ledarskapet ut?

När allt nu pekar mot att Volvo personvagnar blir kinesiskt var frågan hur mycket hopp man vågar sätta till löftet att Volvo ska få sköta sig självt. Gäller det under förutsättning att man levererar bra resultat? Och hur ser det "kinesiska" ledarskapet egentligen ut?

En enda sak är säker: Oavsett vad som utlovas kommer cheferna i företaget att påverkas av ägarskiftet mest av alla. Frågan är bara hur mycket och på vilket sätt?

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Brist på chefsämnen?

Igår var jag i Skåne och pratade om en undersökning som Ledarna gjort, som handlar om att många företag och förvaltningar redan idag upplever svårigheter att rekrytera chefer till högre befattningar. Många (40 procent) är dessutom oroade för att det kommer bli ännu svårare på 3-5 års sikt.

Orsakerna är många och skiljer sig i viss mån åt mellan branscher och sektorer i samhället.
Men lösningen är densamma: Chefsjobben måste göras mer attraktiva!

Individanpassa villkoren

Det måste löna sig att ta på sig ett ansvar som chef - det är självklart - men man måste också klara av att individualisera villkoren i chefskapet. Det finns goda exempel, men i många företag är chefsvillkoren stereotypa och modellerade på svenska medelklassmän i 50-årsåldern.

Vakna upp!
Den kompetens ni behöver på era chefstjänster kan komma i många fler skepnader. Lär er att känna igen god chefskompetens hos fler så kommer problemet att lösa sig!

Läs om skåningarna som inte vill bli chefer i Skånska dagbladet.

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

En attraktiv arbetsgivare?

Jag kan inte släppa tankarna på nyheten kring nyår, att (s) i Stockholms stad lagt förslag på att belöna bra idéer till verksamhetsutveckling - men inte om de kommer från chefer!

I kommuner och landsting är det politiker som är arbetsgivare, i alla fall på styrelsenivå. Man tycker att de, precis som styrelserna för bolag, borde ha verksamhetens bästa för ögonen, men så är det inte. De flesta politiker tar med sig sin egen partipolitiska agenda in i arbetsgivarrollen.

Konsekvensen av det blir - som i Stockholm - att man för in en politisk värdering eller kanske snarare en profilering, då man säger att medarbetarnas initiativ är värdefullt för verksamheten men cheferna ska man inte uppmärksamma. Ett patetiskt försök att föra in ett klassperspektiv på arbetsplatsen.

60 000 chefer inom offentlig sektor

Verkligheten för de flesta av de cirka 60 000 cheferna inom offentlig sektor är den att man arbetar i team med sin personal, djupt engagerade i sin verksamhet och med en hängivenhet som tillför långt större värden än den kommuner och landsting betalar för.

Att ovanpå det bli ifrågasatt och få skit av sin egen styrelse, är mer än någon ska behöva tåla.

I Sveriges kommuner och landsting finns några av Sveriges roligaste och mest utmanande chefsjobb. Inom kort kommer 25 000 chefer ha lämnat sina uppdrag med pension och deras platser måste fyllas. Men i en undersökning som Ledarna gjorde för något år sedan svarar bara 15 procent av tillfrågade unga (som redan hade förklarat sitt intresse av chefsyrket) att man ville arbeta i kommun och landsting.

Kanske inte helt förvånande, med tanke på den politiska agenda som lyser igenom från (s) i Stockholm?


Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Gott nytt år - även för chefer? - blogginlägg den 31 december 2009

En liten ljusning i ett stort mörker

En undersökning om löneutvecklingen för Sveriges VD:ar som Soliditet presenterar i dagens DN berättar att kvinnliga VD:ar i riktigt stora bolag är de som ökar mest i lön. Det innebär att gapet till de manliga kollegorna krymper och kanske ska man se det som ett tecken på att kompetens och duglighet lönar sig.

Tyvärr gäller det bara de riktigt stora företagen, i de mindre bolagen behåller männen försprånget och t.o.m. ökar det.

Andelen kvinnliga VD:ar

Det verkligt sorgliga är dock fortfarande andelen kvinnliga VD:ar. 13 % totalt, och bara 7% i de största bolagen, av VD:n i alla undersökta bolag är en kvinna. År 2010!

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Kan det bli för bra?

2009 var året då många svenskar förlorade sina jobb. Under vissa perioder var varsel och företagsnedläggningar de dominerande nyheterna. Bakom alla nyheter döljer sig en rad enskilda öden med besvikelse, oro och ekonomisk osäkerhet. Att ofrivilligt förlora sitt jobb är en tragedi.

Men med det konstaterat, kan man fundera över svenskarnas besatthet av att behålla och värna om jobbet.Inte bara ett jobb - det är enkelt att förstå - men just det jobb som du för tillfället har. I Sverige tillmäter vi ett värde som går bortanför den ekonomiska tryggheten att stanna på vår arbetsplats och helst i samma arbetsgrupp. Jag har själv som chef upplevt att medarbetare tackar nej till ett efterlängtat erbjudande att gå upp i tjänstgöringstid om det innebär att man måste lämna sin grupp.

Teambildning betonas

Är detta baksidan av "det svenska ledarskapet"? Där vi betonar teambildning och gruppens utveckling så starkt att individen försvinner?

Är det nackdelen med att så många arbetsplatser, stora som små, strävar efter att prägla sina medarbetare med starkt engagemang och lojalitet mot varumärket och företaget? Att man bygger en vi-känsla som syftar till att göra det lustfyllt och lätt att ge sitt yttersta på jobbet, men som lämnar den enskilde ensam och övergiven när jobbet inte längre finns kvar?

Individens utveckling

Som chef ska du jobba med att utveckla din grupp av medarbetare så att ni presterar det allra bästa för företaget. Men i det arbetet får chefen inte glömma den enskilde personens utveckling. Alltför stark teambildning kan hämma den individuella flexibilitet som krävs på dagens arbetsmarknad och bli en belastning istället för en styrka den dagen man blir av med jobbet.

Annika Elias
Ordförande i Ledarna