Reinfeldt väljer bort chefer

"När Fantomen lämnar djungeln går han runt på gatorna som Mr Walker, klädd som en vanlig man". Alla Fantomenläsare känner igen detta ordspråk från Bengalen.

Jag misstänker starkt att Fredrik Reinfeldt plockat upp några gamla ideal från Fantomenserien när han nu är ute på sin arbetsplatsturné i Sverige. Han vill nämligen bara träffa "vanliga" människor för att få reda på hur tillståndet i landet egentligen är. Till de vanliga räknas, enligt lördagens DN, inte Sveriges 500.000 chefer. De kan nämligen frestas att ge en alltför positiv bild av arbetsplatsen och hämma sina medarbetare, enligt samma artikel.

Inställningen är djupt oroande.

Bilden av ledarskapet

För det första frågar man sig vilken bild statsministern har av ledarskapet på arbetsplatserna. 8 av 10 svenskar har ett stort förtroende för sin närmaste chef enligt Ledarnas undersökningar. Det innebär i varje fall för mig, att man känner sig trygg med att föra ett samtal i närvaro av chefen och att samspelet mellan chef och medarbetare är gott. Det svenska ledarskapet utmärks av att chefer arbetar nära sina medarbetare i en stark gemenskap, där rollerna är olika men respekten för varandra är tydlig. Att utestänga cheferna från samtalen innebär att en av pusselbitarna fattas.

För det andra är detta ytterligare ett i raden av flera uttalanden från moderaterna på senare tid, där man sällat sig till ett populistiskt synsätt som utmålar chefer och ledare i Sverige som tvivelaktiga personer. Jag har tidigare bloggat om slarviga uttalanden av statsministern där han antyder att chefer i offentlig sektor sällan är på jobbet och det finns fler exempel.

När regeringens största parti uttalar sig nedsättande eller slarvigt om chefer är det var åttonde anställd man pratar om!

Viktig del av arbetsplatserna

Jag förväntar mig att den allra högsta samhällsledningen i Sverige ska prata väl om chefer och ledare, och snarare lyfta betydelsen av att Sverige satsar på det ledarskap som är nödvändigt för att vi ska klara av en konkurrenskraftig utveckling av företag och förvaltningar. Om några veckor ska Ledarna diskutera det politiska ledarskapet med Per Schlingman och Ibrahim Baylan på ett seminarium i Almedalen på måndagen.

Jag hoppas då på ett förtydligande som innebär att Sveriges chefer i fortsättningen räknas som en viktig del av arbetsplatserna och inte som en belastning som helst bör lämnas utanför den viktiga dialogen med statsledningen.

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Ett gott ledarskap förhindrar mobbing

Den viktiga och svåra debatten om mobbing på svenska arbetsplatser fortsätter. Idag har centerpartiet kallat till ett seminarium i riksdagen med titeln "Ord kan döda - liksom tystnad".
Som chef är det omöjligt att inte beröras av ämnet och många av Ledarnas medlemmar vittnar om att detta är en av de allra svåraste siuationer en chef kan hamna i.

Ingen, varken chef eller medarbetare, ska behöva utsättas för mobbing på arbetsplatsen, det är vi alla överens om. Men hur problemet ska lösas finns det fler uppfattningar om.
Kurser i arbetsmiljö på universitetets program för civilekonomer och civilingengörer sa Sven-Otto Littorin. Så var det klart!?

Nej problemet ligger djupare än så, i värderingen av betydelsen av ett gott ledarskap på våra arbetsplatser.

Behovet av kunskap och kompetens i ledarskap är självklart jätteviktigt, oavsett på vilken nivå eller i vilken bransch du jobbar.
Men det räcker inte. Chefer måste ges tydligt mandat att driva frågor som berör hela arbetsmiljön och de måste få tid och utrymme att arbeta med frågan.
Tid är chefens viktigaste verktyg, men hur mycket tid att identifiera konflikter och mobbing har du om du som chef förväntas leda 70 eller fler medarbetare?
För ett aktivt förebyggande arbete krävs det att du kan ha tid till att skapa en relation till alla dina medarbetare, kunna se individen och bekräfta dem i arbetet.

Så om vi vill få en förändring till stånd och uppnå att alla svenska arbetsplatser är fria från kränkningar och mobbing så måste ledarskapet uppvärderas. Vi måste satsa på att ge chefer kunskap, tydligt mandat och rimliga förutsättningar att arbeta med frågan!

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Littorin förenklar och tar genvägar

I dagens DN kommenterar arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin den skakande artikelserien om mobbning på svenska arbetsplatser.

Bra att ministern kommenterar frågan! Och bra att han har långtgående ambitioner när det gäller att modernisera arbetsmiljöpolitiken. Det visar ju artikelserien med skrämmande tydlighet att Sverige akut behöver.

Men jag skulle önska att han inte gjort det så lätt för sig genom att göra Sveriges chefer till syndabockar. Utan istället valt att se frågans djupa komplexitet. Det är skrämmande att höra vilken syn på chefer och ledarskap som en tung representant för landets största regeringsparti uttrycker i en av landets ledande morgontidningar.

Saknar fakta

Det finns 500 000 tusen chefer i Sverige Littorin! Vilka av dem pratar du om när du säger att ”ledarskapet på svenska arbetsplatser är otroligt dåligt”? Vilka fakta stödjer du dig på när du dömer ut landets chefer?

Att chefer har ett mycket stort ansvar för arbetsplatsens kultur och för att förhindra att någon medarbetare blir illa behandlad eller mobbad är självklart.(Läs mitt tidigare blogginlägg Chefers ansvar att ingripa mot mobbning.) Men frågan är alldeles för stor för att reduceras till kurser i arbetsmiljö. Eller, att som Littorin gör, dra slutsatsen att ledarskapet i Sverige är undermåligt.

Icke godkänt för ledarskap

En sund kultur på jobbet handlar om ett långsiktigt strukturerat arbete med gemensamma förhållningssätt och värderingar. Det krävs tydliga direktiv - och resurser - från den högsta ledningen och att man ger chefer och medarbetare utrymme att tillsammans arbeta med frågan.

Chefer har genom sitt uppdrag en särställning när det gäller ansvar för frågan. Ledarna välkomnar en diskussion om etik och moral på arbetsplatserna och ledarskapsämnets plats på universiteten.

Men att arbetsmarknadsministern i dessa examenstider ger vitsordet icke godkänt i ledarskap till en halv miljon chefer är bedrövligt - och symptomatiskt. Det om något visar hur lite ledarskapet idag värderas i Sverige - oavsett om det utövas på verkstadsgolv, på skolor eller i börsnoterade företag.

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Vill vi ha en chef till statsminister?

Rekrytering, beslutsfattande och delegering. Viktiga begrepp för en chef men snustorra när vi pratar om en ledare för landet Sverige!

I dagens nummer av DI gör tidningen en jämförelse av Mona Sahlins respektive Fredrik Reinfeldts ledarskapsstilar. Man utgår från klassiska områden där chefer brukar granskas och kommer fram till att de två statsministerkandidaterna är ungefär lika goda kålsupare som chefer, det som den ena är bra på är den andra svag i och tvärtom.

Men hallå, missar ni inte poängen!?

En statsminister är inte landets chef som i första hand ska se till att alla anställda har det bra och presterar det de ska. En statsminster ska inte som VD för landet Sverige leverera resultat. Det ska företag och förvaltningar göra.

Förstå och tolka

En statsminister ska tänka fritt och stort och långt fram och kunna förmedla sina tankar till alla. Hon eller han ska få oss alla att känna stolthet och entusiasm över att vara svenskar istället för danskar eller thailändare.

En statsministers storhet ligger inte i om hon som chef är duktig på att lyssna på medarbetare på regeringskansliet utan på om hon förstår och kan tolka omvärlden och framtiden och dela de tankarna med medborgarna i landet.

God kompetens att leda

Chefer och ledare på alla nivåer behöver god kompetens att leda. Men kraven på ledarskap för Sveriges 500.000 chefer är inte identiska med kraven som vi ställer på Sveriges statsminister.

Chefer är bra på nästan allt men chefsegenskaper är inte nödvändigtvis det som gör någon till en bra ledare för ett helt land!


Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Chefers ansvar att ingripa mot mobbning

Med utgångspunkt i några enskilda personers fruktansvärda erfarenheter av mobbning på svenska arbetsplatser, har DN-journalisten Maciej Zaremba inlett en artikelserie i Dagens Nyheter. Hans syfte är att blottlägga missförhållanden som lett till att anställda blivit sjuka och fått lämna sitt jobb med självkänsla och tillit i ruiner.

Jag välkomnar att tidningen lyfter fram detta viktiga och svåra ämne i dagsljuset. Ett ämne som är kopplat till chefers ansvar för arbetsmiljö.

Rädsla eller feghet inför att ta hand om problem

I några fall i Zarembas artiklar pekas också chefer ut. Tyvärr som delaktiga och t.o.m. drivande i mobbningen. Det finns ingen anledning att betvivla sanningshalten i det. För också bland Sveriges 500 000 chefer finns personer med skeva värderingar och rädsla eller feghet inför att ta hand om problem.

Trots det ligger lösningen på problemet hos arbetsplatsernas chefer.

Främja ett bra arbetsklimat

Chefer är förebilder och bärare av företagets värderingar. Det är cheferna som ska se till att arbetskulturen främjar ett bra arbetsklimat där varje medarbetares kompetens och förmåga tas tillvara. Därför finns det ingen ursäkt i världen för en chef att inte ta tag i den här typen av problem. Duckar man för det bör man fundera en gång till om man ska arbeta som chef.

Samtidigt tycker jag det måste sägas, det som alla vi som jobbar eller har jobbat som chefer vet: det krävs engagemang från högsta ledningen. Att vara chef är att vara en del i ett system och en kultur. En enskild chef kan visserligen förhindra enstaka övergrepp men kan aldrig ensam bryta en osund kultur eller en skev människosyn som tillåtits genomsyra en arbetsplats.

Säkerställa en kultur utan mobbning

Här finns inga ”quick fixes”. Att säkerställa en kultur utan mobbning, kränkningar och trakasserier är ett arbete som måste pågå varje dag och som ska genomsyra alla led. Och engagera alla anställda. Inte minst den högsta ledningen.

Om chefer har medverkat i mobbning på arbetsplatsen ska de bytas ut. För så viktiga är chefer. Det är därför de kallas företagets nyckelpersoner.

Annika Elias
Ordförande i Ledarna